Fastan 2017

Kära församlingsbor och vänner.

Varje år under påsktiden läser vi berättelsen om de två lärjungarnas vandring till Emmaus. Denna berättelse gör Jesus synlig för oss som aldrig har sett honom i verkligheten. Låt oss nu närma oss denna berättelse ...


”Samma dag som Jesus uppstod från det döda var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus. De talade med varandra och medan de gick där och samtalade och diskuterade, kom Jesu själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: "Vad är det ni talar om?" De stannade och såg sorgsna ut och svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där i dessa dagar". "Vad har hänt?" frågade han. De svarade: "Detta med Jesus som blev utlämnad och dömd till döden och korsfäst.  Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det hände och några kvinnor var vid graven tidigt i morse och de kom tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven men de såg honom inte där". Då sade han: "Förstår ni så lite. Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?" Och han förklarade för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. De var nästan framme vid byn dit de skulle och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: "Stanna hos oss". Då följde han med dem in och när han sedan låg till bords, tog han brödet, Iäste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?" De bröt genast upp och återvände till Jerusalem. Där de fann de elva och alla andra församlade, och dessa sade: "Herren har verkligen blivit uppväckt" och då berättade de själva om vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.”


Detta är vad evangelisten Lukas berättar för oss.

Låt oss nu lyfta fram vara egna tankar om vad det var som hände. Under vandringen i den ena riktningen "ser" de två lärjungarna honom inte därför att de inte känner igen honom, ty "deras ögon var förblindade'' och således var han frånvarande för dem trots att han gick bredvid dem. Och när de till slut känner igen honom vid bordet och deras "ögon öppnades'' försvinner han ur deras åsyn. Påfallande i berättelsen ar växlingen mellan ljus och mörker, ja, den blandning av ljus och mörker som är människans livsväg, Den första delen av vandringen, den mellan Jerusalem och Emmaus, är en mörk sträcka även fast de vandrar i fullt dagsljus. De var "förblindade" och "såg sorgsna ut". De stannar till och talar om vad som har hänt, ja, de diskuterar detta, utan att det ger någonting. Mörkret råder, deras hopp har dött.

Men som kontrast till detta börjar en ljus fas vid bordet i Emmaus, trots att det börjar bli kväll och mörkt och dagen snart ar slut. Men deras ögon öppnas och de ser klart och känner igen Jesus, vilket får dem att utbrista: "Brann inte våra hjärtan?" Men var är övergången till ljuset? Kanske vid Jesu ord: "Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?" Vid övergången från mörker till ljus, från blindhet till seende, återkallas minnet av Jesu lidande och död.

Uppståndelsen utplånar inte döden och vi slipper inte korsets prövning och stötesten. Död och uppståndelse måste hållas samman som två sidor av samma händelse, Det är i själva verket den struktur som denna berättelse om vandringen till och ifrån Emmaus har. Först befinner man sig på vägen, sedan i ett hus. Först råder mörker sedan ljus. Först ser lärjungarna sorgsna ut, sedan brinner deras hjärtan. Först är deras ögon förblindade, sedan ser de. Först handlar det om Ordet som de lyssnar till på vägen, sedan om Brödsbrytelsen vid bordet. Att de genast bröt upp och återvände till Jerusalem uttrycker inte bara ett geografiskt återvändande utan den inre omvändelse som har ägt rum. De återvänder till källan, Jerusalem, som är Kyrkans vagga. Lärjungegruppen som hade följt Jesus hade splittrats, men nu samlas den åter. Kristi påsk blev lärjungarnas påsk; de fick gå igenom döden for att födas till nytt liv som Kyrkan.

Så ger oss detta evangelium följande svar på frågan; Hur skall den som aldrig sett Herren Jesus kunna tro?

-Läs tidens tecken utifrån skriften (tidens tecken både då och nu)

- Bryt brödet, d.v.s. delta i firandet av Mässan

- Håll tron levande i troendes gemenskap, d.v.s. lev med i församlingen

Därmed är vandringen från Jerusalem till Emmaus tur och retur en modell för varje söndag då vi möts i Kyrkan for att fira Herrens uppståndelse! 

Församlingens präster önskar er alla en Glad påsk. för "Herren har verkligen blivit uppväckt!"

Arkimandrit Matthias Grahm OSB